Ja det var ju ett tag sen jag skrev, inga problem inget bloggande eller...Haha

Det var verkligen värt tre månader under skithögen. Känner mig starkare fast ändå så ynklig, som jag alltid sagt när det ordnat upp sig "Jag ska aldrig hamna där igen" men vad vet jag, jag har min otur. Det enda som avgör om det håller sig såhär bra är om jag sköter plugget. Med mitt läshuvud och självdiciplin så är det nemas problemas...Dock är jag ändå förberedd på det värsta...ALLTID så att jag inte bryter ihop totalt om det skulle skejta sej...

Lite av julglädjen kom tillbaka efter 5 år. Klarar dock inte av att göra något som jag förr delade med en enda person. Det tar emot att tänka på det, det gör det faktiskt. Trots tiden som gått så har inget läkt och skuldkänslorna över sista året tär på mig inifrån. Varje gång jag tänker på det så ger jag mig fan på att jag ALLTID skall göra allt för andra och aldrig svika dem. Man vet aldrig om morgondagen kommer...

Han hade velat att jag pyntade, att jag skulle glädjas lika mycket åt snön, tomtar, gran, julmat som förr. Men han sitter ju inte där och tänder första ljuset med mig som förr, han sitter inte på stolen bredvid vid julbordet, han står inte i fönstret och tittar på när jag skottar snö eller bygger snögubbar. Han vakar ju inte över mig, ingen fika som väntar när jag kommer in genom dörren...Det luktar inte sådär längre...

Julen...Det var det BÄSTA jag visste, handla julklappar, baka julkakor, pynta, LUKTEN av jul, sno en gran i skogen, snöänglar, gubbar, tända första ljuset med den enda jag hade.....Jag kan inte hålla det vid liv längre men tvingar mig själv för Julianas skull.....

Jag älskar dig, förut, nu och för alltid <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lämnat mitt öde i flera okända människors händer, vad får man för hjälp, en jädra massa mediciner, terapi...Men ibland känns det som att jag inte har något val, ibland känns det som att det inte är någon mening med det men jag gör som dom säg...

Det bara va....det bara var en eftermiddag med Juli, där jag gjorde vad jag känner för, men på ett sätt som hn förstår och gillar. Konst, harmoni, barnslighet.....och hon gillade mig, sa förlåt om hon gjorde fel, hon förstod när jag sa ifrån....Jag h...

Många religösa skulle kalla det djävulen, som intar en männsklig form....   Det är något med mig, som jag själv inte förstår, något som växer och växer som jag bara vill bli av med. Det är som att det är en del av mig, den jag är. Är jag dömd att...

Många religösa skulle kalla det djävulen, som intar en männsklig form....   Det är något med mig, som jag själv inte förstår, något som växer och växer som jag bara vill bli av med. Det är som att det är en del av mig, den jag är. Är jag dömd att...

- Jag tål inte starkt ljus, det är alltid dämpat ljus hemma hos mig. Det gör mig obekväm att vara i lyse där man ser hela mig och jag får huvudvärk. - Jag känner mig illa till mods när jag går ensam bland en grupp med människor. Men jag är översoci...