Kollade på en lägenhet i dag, på 23 kvm, som jag fick om jag ville, låg i en risig"Stuga" med en klädkammare som innehöll en slags värmepump med trasigt golv. På vintern tar de in en maskin som tar bort fukt för det blir tydligen fuktigt där. Det som kunde fått plats var en fåtölj, en liten säng o en tv.....NEJ tänkte jag men vad ska jag göra jag är tvungen...

På vägen hem ville jag gråta men tänkte att nej...nej det MÅSTE finnas något annat. Jag får alltid en speciell känsla i magen när något är RÄTT eller om det verkligen skulle gå FEL, you know what I'm talking about?

Jag kände bara hur fel det var, det spelades upp i mitt huvud hur det skulle se ut ett halvår framåt...Faaan

Jag kom hem och tog fram annonsbladet som precis kommit med posten, såg en annons, en lägenhet, i JUST det området jag alltid velat bo...Åker förbi där varje dag med bussen och tänker jämt "Här verkar det så lugnt och mysigt, här vill jag bo"....Där var den, ett år iaf, inget flytta ut till sommaren utan ett helt år, Ger mig tid, den storlek jag vill ha, det UNDERBARA kök för en kock som jag, högst upp med FINASTE utsikten jag vill ha. Jag smälte direkt...

Såklart är det fler som hörde av sig, min mamma följde med som referens och det lät bra och lovande när vi va där, men svaret får vi PÅ MÅNDAG...

Det är just det där med att jag inte kan vänta...

Klart att jag fattar att jag säkert inte får den, klart att jag förstår att de kanske inte vill ha en unge i deras lägenhet. Men jag förklarade att jag blir bostadslös o har henne på heltid, inga problem med betalning och vi är lugna...Dom verkade verkligen vilja ge lägenheten till någon som BEHÖVER den. Mer kan jag inte göra, det känns hemskt...

Jag vet att jag blir förkrossad när jag får samtalet om att jag inte fått den. Det kommer kännas som att allt är emot mig, då är jag nästan körd...Men själva känslan, jag såg annonsen JUST DÅ, det var en JUST DÄR, den såg ut som I MINA DRÖMMAR, allt var så....så jag. som att det var meningen.....Mitt öde ligger i deras händer och jag BER till gud (fast jag är ateist) jag ber, till något, till ödet, till karma.....Jag kämpar mitt ass off det kan alla intyga på...

Men det behöver inte betyda att främmande männisor ser det. Jag får vänta..Och vänta...Och vänta

Annars blir det ett sunkigt rum på 23 kvm...Har inget annat val...

My life My way...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lämnat mitt öde i flera okända människors händer, vad får man för hjälp, en jädra massa mediciner, terapi...Men ibland känns det som att jag inte har något val, ibland känns det som att det inte är någon mening med det men jag gör som dom säg...

Det bara va....det bara var en eftermiddag med Juli, där jag gjorde vad jag känner för, men på ett sätt som hn förstår och gillar. Konst, harmoni, barnslighet.....och hon gillade mig, sa förlåt om hon gjorde fel, hon förstod när jag sa ifrån....Jag h...

Många religösa skulle kalla det djävulen, som intar en männsklig form....   Det är något med mig, som jag själv inte förstår, något som växer och växer som jag bara vill bli av med. Det är som att det är en del av mig, den jag är. Är jag dömd att...

Många religösa skulle kalla det djävulen, som intar en männsklig form....   Det är något med mig, som jag själv inte förstår, något som växer och växer som jag bara vill bli av med. Det är som att det är en del av mig, den jag är. Är jag dömd att...

- Jag tål inte starkt ljus, det är alltid dämpat ljus hemma hos mig. Det gör mig obekväm att vara i lyse där man ser hela mig och jag får huvudvärk. - Jag känner mig illa till mods när jag går ensam bland en grupp med människor. Men jag är översoci...